För 4 år sedan fick jag min första katt Leo han är en blå och vit huskatt med en charm som kan få den mest katt avoga människan på fall, han är den första att hälsa på gästerna oavsett om det är folk eller djur.

Leo fick redan som liten stifta bekantskap med det mesta i djur väg så varken får, hundar illrar eller annat får honom att rynka på morrhåren, fast det är klart att häst, där går gränsen, dom är han livrädd, trots att han är född på landet.

Leo fick en kompis när han var kring ett år Mio hette han och var lika godmodig som Leo och såg nästan likadan ut (inte konstigt om man är nära släkt). När Mio var ett år så blev han svårt sjuk och vi blev trots alla försök med mediciner tvungna att låta honom åka till katthimlen (en sån måste ju bara finnas). 

Så där stod vi med en frustrerad Leo, han hade ju mist sin bästa vän. Då jag sa till min man att vi var tvungna att skaffa en katt till, så trodde han att det var min kattlängtan som gjorde sig gällande. Anders fick med tiden beskåda vår annars så snälla Leo, klättrande och snokande på ställen som inte var kattillåtna, så där började sökandet efter en ny kisse.

 Blocket är ett förträffligt ställe där man kan hitta det mesta, det var också där vi hittade vår solida blå hona (nåja en liten vit prick på magen) en stackars övergiven hittekatt som under tiden hos sin välgörare ätit upp sig till riktig kastrat-storlek. Vi vet inget om henne och har fått uppskatta hennes ålder till ca 4 år (2006).Födelsedag har hon fått efter den dag vi hämtade hem henne, så hon fyller alltid år på skärtorsdag varje år. 

Det måste vara något magiskt med mig och påsken, för då blir jag med katt, det har hänt två gånger nu, först Flickan (hon heter så vår blå hona som kom påsken 2005).